Idag är det ett år sedan jag åkte i backen och bröt nacken.
Okej, jag bröt inte nacken (men det rimmade) en nackkota gled ur läge och en disk tog en promenad rakt in i ryggmärgen. Jag låg helt förlamad på marken i 10-15 min innan jag ens kunde röra lite på fingrarna, och när jag väl fick tillbaka känslen så kändes det som om hela min kropp brann.
Eftersom jag kommer från en hästfamilj och inte är den sopm är den så tyckte jag att det va sjukt onödigt att åka in till sjukhuset och tänkte, Det går nog över om jag får sova lite.
Jag har inga minnesluckor av olyckan, Jag minns allt. Från att hästen jag red började kännas lurig tills jag låg på marken och sa "Mamma, bli inte rädd nu men jag tror att jag är förlamad." Såhär 1 år senare är jag i full gång och rider igen, Jag känner inte av något i nacken men mina händer är helt mongo. Jag tappar ofta saker eftersom jag har svårt att kontrollera greppet, Jag känner lixom inte om jag håller hårt eller löst. Sen kan de klia något fruktansvärt vissa dagar att jag håller på att bli galen.
Idag är det ett år sedan jag åkte i backen och bröt nacken.
Okej, jag bröt inte nacken (men det rimmade) en nackkota gled ur läge och en disk tog en promenad rakt in i ryggmärgen. Hästen jag red skickade mig i fina kullerbyttor rakt upp i luften och jag landade inte helt ograsiöst rakt på huvudet. Hjälmen har jag fotfarande kvar på en hylla och när man kramar om den lite så hör man hur det krasar.
Jag låg helt förlamad på marken i 10-15 min innan jag ens kunde röra lite på fingrarna, och när jag väl fick tillbaka känslen så kändes det som om hela min kropp brann.
Eftersom jag kommer från en hästfamilj och inte är den som är den så tyckte jag att det va sjukt onödigt att åka in till sjukhuset och tänkte, Det går nog över om jag får sova lite. Vilket det inte gjorde, vaknade av att mina armar skakade okontrollerat och det kändes som ett spöke va hos mig och gjorde 1000 nålar på dem.
Jag fick åka räserbil in till sjukhuset och sen va det snabbt på med en fet krage massor av smärtstillande och in på röntgen i X antal timmar.
På morgonen efter kom fru läkare med massor av bilder på hur en nacke skulle se ut, och sen visade hon min, Ehhh..? När hon sa "Vårat enda val är att steloperera dig för att inte riskera att du ska bli helt förlamad"
Och sedan fortsatte med "vi kanske kommer behöva göra detta på dig medans du är vaken eftersom vi nog inte kan få ner tuben (saken som håller igång andningen medans man är sövd) i halsen på dig utan att riskera att komma åt där nerverna redan är i kläm"
Ja bah, NO WAY!!!! Aldrig i livet! Det kan du fetglömma! Över min döda kropp osv. Fick lite panikattack och började grina lite.
När de efter många om och med kommit fram till att jag visst skulle klara av att få en tub i halsen (hehe) så va jag inte ett dugg nervös inför op. Tyckte nästan att det va lite spännande, Sövas ned och sådär. Det är ju inget som händer varenda dag.
Efter operationen läkte jag snabbare än en gris och fick åka hem 4 dagar efter.
Då väntade en säng i mammas och pappas tv-rum ute på landet eftersom jag inte klarade av att bo själv.
Jag fick inte lyfta mer än 1 kilo på 4 veckor och sedan va det max 2 kilo i 5 månader (!!!!) Jag fick inte köra bil på 2 månader. Att rida tog det 6 månader att få klartecken för.
Likaså jobbet, fick gå hemma och göra ingenting i 6 hela jävla månader, "Fan va gött med semester" sa mina vänner, "Jag har inga pengar" svarade jag.
Jag har inga minnesluckor av olyckan, Jag minns allt. Från att hästen jag red började kännas lurig tills jag låg på marken och sa "Mamma, bli inte rädd nu men jag tror att jag är förlamad."
Såhär 1 år senare är jag i full gång och rider igen, Jag känner inte av något i nacken men mina händer är helt mongo. Jag tappar ofta saker eftersom jag har svårt att kontrollera greppet, Jag känner lixom inte om jag håller hårt eller löst. Sen kan de klia något fruktansvärt vissa dagar att jag håller på att bli galen.
Men vad gör det när man lever och har ben att gå på?
Nu ska jag åka till stallet och ta en härlig uteritt i solen och sen jobb ikväll.
Avslutar med, Använd hjälm! Utan den hade jag varit jävligt död och i värsta fall en grönsak.